Gå till innehållet

PRV-skolan. Steg 5: Möjligheter

För att en immaterialrätt ska vara värd något måste det finns ett intresse för andra att använda sig kommersiellt av det som är skyddat.

Möjligheter och sanktioner

Att vara innehavare av en immaterialrätt betyder egentligen ingenting i sig. En förutsättning för att en immaterialrätt ska vara värd något är att det finns ett intresse för andra att förfoga över det som är immaterialrättsligt skyddat. Det måste alltså finnas en marknad för att göra samma sak som det som är skyddat. Genom att innehavaren av immaterialrätten har en ensamrätt kan marknaden till viss del kontrolleras, vilket naturligtvis kan vara fördelaktigt ekonomiskt. De immaterialrättsliga reglerna om bland annat patent, varumärken, mönsterskydd och upphovsrätt liknar varandra mycket när det handlar om vilka sanktioner (framförallt straff och ekonomisk ersättning) som kan drabba den som bryter mot ensamrätten. Vi behandlar därför alla immaterialrätter samlat.

Det är inte säkert att innehavaren av immaterialrätten själv kan eller vill marknadsföra det som är skyddat. Immaterialrätten kan då användas som medel för att få till olika former av samarbeten med andra aktörer i form av exempelvis avtal genom licensiering, franchising och förvärv/försäljning av enskilda immaterialrätter eller hela företag. På det sättet kan man tjäna pengar på sin intellektuella prestation utan att själv tillverka en produkt eller tillhandahålla en tjänst.

5.1 Egen produktion och försäljning

Ett sätt att utnyttja sin ensamrätt är naturligtvis att själv producera de varor eller tjänster som omfattas av ensamrätten. De olika rättigheterna ger något olika skydd. Detta kan du läsa om i de enskilda kapitlen 1-4. Finns det en stor efterfrågan för en produkt som täcks av patentkraven i ett patent kan en patenthavare tillgodogöra sig intäkter på hela produktens marknad. Är ett varumärke väldigt attraktivt kan varumärkesinnehavaren få del av intäkterna från produkter eller tjänster som säljs under varumärket. Innehavaren av ett mönsterskydd får intäkter från produkter med den design som skyddet avser. Upphovsrättsinnehavaren kan tillgodogöra sig intäkterna från till exempel den skapade texten, konsten, datorprogrammet eller musiken.

Baksidan med att göra allt själv är att tid, kunskap och resurser att kunna nå ut stort kanske saknas inom den egna organisationen. Anledningen kan vara att den egna organisationen brister i kunskaper om produktion, marknadsföring eller logistik. Då kan man använda sin immaterialrätt för att få del av en större kaka som kan skapas genom olika former av samarbeten med andra aktörer som kanske har det som innehavaren av immaterialrätten saknar.

5.2 Samarbete genom avtal

Samarbeten kan fungera på många olika sätt och vara mer eller mindre komplicerade. Utgångspunkten är att det sker genom överenskommelser. Detta innebär att parterna ingår avtal. Avtalsrätten är ett eget rättsområde som är mycket omfattande. I detta sammanhang vill vi nämna att utgångspunkten i avtalsrätten är att om några har träffat ett avtal så gäller det. En ingången överenskommelse ska alltså följas. Oftast är avtal skriftliga även om det vanligen inte är ett krav. Ett skriftligt avtal gör det naturligtvis enklare att klarlägga och tolka det som parterna har kommit överens om.

Licenser

Ett vanligt sätt att låta andra aktörer använda en immaterialrätt är att ge uttryckligt tillstånd till det. Detta kan ske mot ekonomisk ersättning. Ofta talar man då om att innehavaren av en immaterialrätt ger en licens att på vissa villkor använda det som innehavaren annars har ensamrätt på. Ibland kan parterna vilja ingå avtal som handlar om olika former av att fastställa vilket pris slutkonsumenter ska betala för en produkt eller att dela upp marknader på olika sätt genom exempelvis exklusivitet. Risken är då betydande att parterna bryter mot konkurrensrätten, vilket inte är tillåtet. Varning för detta! I kapitel 7 kan du läsa mer om konkurrensrätt; se också inledningen.

Att avtala om vilken ersättning en licenstagare ska ge till licensgivaren är dock tillåtet. Ersättningen kan bestå av ett engångsbelopp, en årsavgift, en andel av omsättningen, kombinationer av dessa aspekter eller i utbyte mot något helt annat.

Franchise

En mer avancerad form av licensgivning brukar kallas franchise. Franchise handlar normalt om hela koncept som detaljerat regleras i avtal. Ofta är grunden ett varumärke och/eller firma men dessutom regleras vanligen att innehavaren av ensamrättigheterna har olika former av kunskap och logistik som franchisetagaren får tillgång till i utbyte mot ersättning. McDonald's, ICA, Pressbyrån och Taco Bar är exempel på kedjor som till stora delar drivs genom franchise. Det är ofta svårt som utomstående att veta hur franchise fungerar eftersom överenskommelserna ofta innehåller information som är företagshemligheter eller på annat sätt omfattas av sekretess (se 7.2-7.3).

Försäljning av rättigheter eller företag

Det finns också ofta möjlighet att köpa/sälja immaterialrättigheter. På detta sätt förflyttas de affärsmässiga möjligheterna till köparen. Immaterialrättigheter anses ofta vara tillgångar i ett företag som kan värderas högt om de genererar stora intäkter. Även hela företag kan köpas/säljas där det som är det viktiga kan anses vara de immaterialrätter som företaget innehar. Det gäller dock både som köpare och säljare att noga analysera vad olika immaterialrätter är värda, vilket kan vara svårt.

5.3 Sanktioner och möjligheter vid intrång i någon immaterialrätt

För att kunna nå fram till överenskommelser så är det viktigt att veta vilka sanktioner som kan bli aktuella om någon bryter mot en immaterialrätt. Hotet om sanktioner är immaterialrättsinnehavarens verktyg för att förmå andra att sluta göra intrång eller gå med på någon typ av överenskommelse. Det finns både offentligrättsliga och civilrättsliga sanktioner. De civilrättsliga sanktionerna handlar om möjligheter att som innehavare av en immaterialrätt kunna få ersättning för intrång. Det kallas även skadestånd.

Offentliga sanktioner

Även om de offentliga sanktionerna framför allt berör den som begår intrånget och staten så kan dessa sanktioner ändå avskräcka från att begå intrång, vilket i sin tur gynnar innehavaren av en immaterialrätt.

Straff

Att bryta mot en immaterialrätt är ett brott om det sker med uppsåt eller grov oaktsamhet. Sanktionen är vanligtvis böter men kan leda till fängelse i högst två år. Kanske mest spektakulärt var den så kallade Pirate Bay-domen där fyra personer dömdes till fängelse i upp till ett år för medhjälp till vissa upphovsrättsintrång som användare av Pirate Bay begick.

Förverkande, förbud och vite

I vissa fall kan domstolar besluta att egendom som använts för brottslig verksamhet ska förverkas. Domstol kan också meddela förbud mot att fortsätta använda en viss immaterialrätt. Beslut kan förenas med vite. Vite betyder i dessa fall att aktören riskerar att få betala en ersättning till staten om agerandet fortsätter.

Civilrättsliga möjligheter

Du har säkert hört talas om IPRED, som står för "Intellectual Property Rights Enforcement Directive" och är ett EU-direktiv som på svenska ofta kallas "det civilrättsliga sanktionsdirektivet". Det finns alltså ingen enskild "IPRED-lag" men de olika immaterialrättsliga lagarna har ändrats med anledning av IPRED. Ett av syftena med direktivet är att rättighetshavare ska kunna få praktiska möjligheter att kunna tillgodogöra sig sina rättigheter.

Den ekonomiskt sett mest intressanta sanktionen är möjlighet att få ekonomisk ersättning. Även utan uppsåt eller oaktsamhet ska den som begår intrång betala skälig ersättning. Ersättningen kan dessutom bli större om intrånget sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. När ersättningens storlek ska beräknas tas hänsyn till bland annat rättighetshavarens uteblivna vinst, vinst som den som begått intrånget har gjort, skada på immaterialrättens anseende, ideell skada och rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås. En av grundtankegångarna är att ingen ska kunna tjäna pengar på att begå intrång. Sanktionen bör alltså bli hårdare än om aktören hade valt att betala en licensavgift för användandet. I Pirate Bay-avgörandet utdömdes nästan 50 miljoner kronor i sammanlagd ersättning. I amerikanska patenttvister är det inte helt ovanligt med miljardbelopp i ersättningar.

I straffrättsliga sammanhang kan staten använda sig av husrannsakan för att samla bevisning mot en misstänkt person. Detta har tidigare inte varit möjligt för enskilda rättighetsinnehavare. Numera har rättighetshavarna fått möjlighet att få till ett informationsföreläggande och/eller en intrångsundersökning.

Informationsföreläggande medför en skyldighet att lämna information till rättighetshavaren om bland annat ursprung och distributionsnät. Föreläggandet kan riktas mot olika aktörer som kommit i kontakt med de varor eller tjänster som intrånget avser. Dessa aktörer behöver inte själva ha gjort något otillåtet, till exempel aktörer som tillhandahåller bredband.

Intrångsundersökning som ofta kallas "gryningsräd" meddelas av domstol på begäran av rättighetshavaren eller en licenstagare. Kronofogdemyndigheten genomför intrångsundersökningen som innebär att bevis kan insamlas i vissa lokaler hos motparten. Det finns dock - liksom för informationsförelägganden - en hel del restriktioner. Det är alltså inte fritt fram att få till informationsförelägganden eller intrångsundersökningar.

5.4 Ekonomiska möjligheter och risker för parter

Som innehavare av en immaterialrätt kan man hamna i svåra strategiska val. Å ena sidan kan man i en förhandling med en motpart hota med de sanktioner som finns. Dessutom finns exempel på rättsfall där aktörer som begått intrång drabbats av hårda sanktioner. Att inte agera mot ett intrång för att statuera exempel kan också tyda på svaghet, vilket skulle kunna skada respekten för rättigheten. Å andra sidan kan det ta tid, vara kostsamt och komplicerat att tvista om intrång. Har motparten inga tillgångar så kan det dessutom bli svårt att få något tillbaka även om man vinner en tvist.

Tvister innebär också att den aktör som förlorar kan tvingas betala både sina egna men även motpartens rättegångskostnader (kostnader för advokater mm). I komplicerade fall kan det handla om miljonbelopp. Detta kan medföra att ingen part anser det vara värt att riskera utgången av en oviss tvist, vilket underlättar för möjligheterna att frivilligt komma fram till en lösning som båda parter accepterar.

Många aktörer vill inte riskera att begå intrång, vilket leder till att de håller sig på visst avstånd. Detta kan vara en klok idé eftersom företagen då kan koncentrera sig på att sälja varor och tjänster istället för att riskera att dras in i kostsamma och komplicerade processer med oviss utgång.

STEG 6: ANDRA IMMATERIALRÄTTER