Svensk innovationskraft lever på lånad tid

Sverige har länge toppat internationella forsknings- och innovationsrankningar, men nu ser vi en nedåtgående trend, Sverige föll ner från en andraplats förra året till sjundeplats i år på Bloombergs topplista över världens mest innovativa länder*. Trots att det satsas alltmer offentliga medel på forskning och högre utbildning, numera 70 miljarder per år, står vi för en allt mindre del av världens kunskapsproduktion och näringslivets investeringar i forskning och utveckling minskar.

Det är allvarligt. För att fortsatt vara ett föregångsland för forskning och innovation, och för att klara samhällets utmaningar, behövs den samlade innovationskraften i alla samhällssektorer. Vi måste ta samverkan mellan näringslivet och akademin till nästa nivå för att säkra att de investeringar som görs skapar största möjliga värde för det svenska samhället.

I forskningspropositionen från 2016 är samverkan mellan samhällssektorer, bland annat näringsliv och akademi, centralt. Trots ett antal goda initiativ från regeringen finns det fortfarande flera allvarliga utmaningar som innebär att Sverige inte får ut tillräckligt från de investeringar som görs i forskning och högre utbildning.

Näringslivets och akademins olika tolkningar av lagstiftning skapar låsningar kring hur rättigheter och värdeskapande av forskningsresultat och andra kunskapstillgångar bäst hanteras. EUs statsstödsregler, där skattemedel inte får gynna enskilda organisationer är ett exempel, lärarundantaget, som ger universitetsanställda rättigheterna till sina forskningsresultat är ett annat. Det finns behov av ett sektorsövergripande, praktiskt tillämpbart ramverk som kan vägleda överenskommelser om immateriella rättigheter.

Näringslivets värden går förlorade om forskningsresultat inte skyddas genom exempelvis patent. Forskningens finansiering bör riktas mot områden där det är möjligt att skydda tillgångarna. Ett välutvecklat och spritt arbetssätt som analyserar patentlandskapen kan säkra rättigheterna till framtida forskningsresultat och kunskapstillgångar.

Det görs för lite för att stärka lärosätenas förmåga att bidra till kunskap som gör nytta för samhället – trots att deras huvuduppgifter enligt Högskolelagen är att samverka, informera och verka för nyttiggörande. Denna förmåga måste byggas från grunden, i likhet med förmågorna att forska och utbilda.

Forskare som skapar nytta för näringsliv och samhälle måste belönas. Idag finns för svaga incitament för att akademiska forskare skall verka för att deras forskning ska vara till nytta för samhället. Snarare är risken att ett sådant engagemang fördröjer den akademiska karriären som i första hand drivs av vetenskaplig publicering.

Vi hoppas på initiativförmåga och handlingskraft från regeringen, som behöver lyfta frågorna ovan i syfte att öka nyttiggörande och värdeskapande av immateriella tillgångar sprungna ur universitet och högskolor. Regeringens strategiska arbete för immateriella tillgångar utgör en bra plattform att utgå från och samla företrädare från regering, myndigheter, näringsliv och akademi för att:

  • Etablera ett nationellt ramverk som underlättar och vägleder överenskommelser om immateriella rättigheter sprungna ur samverkan mellan lärosäten och aktörer i andra sektorer.
  • Möjliggöra för forskningsfinansiärer att rikta sina utlysningar utifrån hur landskapet av immateriella rättigheter ser ut.
  • Definiera stimulans- och andra åtgärder för att utveckla lärosätenas förmåga att nyttiggöra kunskapsbaserade tillgångar i samverkan med näringslivet, forskningsinstitut och offentliga aktörer.
  • Identifiera och undanröja hinder så att lärosäten, företag, forskningsfinansiärer och myndigheter kan samarbeta mer effektivt, nå gemensamma mål och tillsammans öka nyttiggörandet av kunskapsbaserade tillgångar.

Rätt byggd samverkansförmåga stärker inte bara Sverige som helhet utan också varje sektor. Att införliva forskning och högre utbildning i regeringens strategiska arbete för immateriella tillgångar är ett första steg.

Fredrik Hörstedt, vicerektor, Chalmers
Anders Caspár, Director External Research Relations, Ericsson
Peter Strömbäck, generaldirektör, PRV

*Bloombergs innovationsindex baseras på flera olika parametrar som ska fånga ländernas innovationsförmåga. Sveriges svagaste kategori är antalet nya patent, medan landet rankas bland de bästa när det gäller investeringsnivåerna i forskning och utveckling.