B5 Patenterbarhetsvillkoren
1 NYHET
1.1 Bedömning av nyhet – Allmänt
1.2 Nyhet hos kemiska produkter
1.3 Generella och specifika särdrag
1.4 Implicita särdrag
1.5 Ekvivalenter
1.6 Oklara ord/begrepp eller uttryck
1.7 Nödvändiga särdrag saknas
1.8 Urvalsuppfinningar - Intervall
1.9 Urvalsuppfinningar – listor
1.10 ”Product by process”
1.11 Anordningskrav som anger visst ändamål
1.12 Nyhet hos kemiska produkter
2 UPPFINNINGSHÖJD
2.1 Definition av uppfinningshöjd
2.2 Teknikens ståndpunkt
2.3 Fackmannen
2.4 Bedömning av uppfinningshöjd - allmänt
2.5 Bedömning av uppfinningshöjd med problem-lösningsmetoden
2.5.1 Allmänt om bedömning av uppfinningshöjd med hjälp av problem/lösning-metoden
2.5.2 Problem/lösning-metoden
2.5.3 Problem/lösning-metoden då patentkraven innehåller både tekniska och icke-tekniska särdrag
2.6 Exempel på bedömningar
2.7 Ytterligare aspekter på uppfinningshöjd
2.7.1 Efterhandskonstruktion
2.7.2 Bidrag till tekniken
2.7.3 Ett länge känt behov
2.7.4 Nya effekter
2.8 Bedömning av övriga patentkrav
3 INDUSTRIELL TILLÄMPBARHET
3.1 Allmänt om industriell tillämpbarhet
3.2 Biotekniska uppfinningar och frågan om industriell tillämpbarhet
1 NYHET
1.1 Bedömning av nyhet – Allmänt
2024-04-01
En uppfinning är ny om den inte kan utläsas direkt och entydigt ur ett mothåll som tillhör teknikens ståndpunkt. Vad som avses med teknikens ståndpunkt förklaras i RL C1:4 samt B5:2.2. Kollision behandlas i RL C1:4.2.
Vid en bedömning av nyhet är det ointressant vilket problem som uppfinningen respektive mothållet löser. Det är heller inte relevant att fråga sig om någon oväntad effekt uppstår vid användningen av uppfinningen jämfört med mothållet.
Alla och endast de särdrag som bidrar till teknisk karaktär ska beaktas vid bedömning av nyhet. Utöver tekniska särdrag beaktas alltså även icke-tekniska särdrag som i samverkan med tekniska särdrag bidrar till teknisk karaktär. (Se även RL B4:2.1 - Allmänt om vad som inte är en uppfinning.)
Ett oklart ord/begrepp eller ett oklart uttryck kan inte användas för att särskilja uppfinningen från teknikens ståndpunkt. Ett skäl till detta är att kravet på tydlighet bland annat syftar till att klargöra på vilket sätt uppfinningen bidrar till känd teknik, se RL B5:1.6.
1.2 Kombination av dokument
2024-01-01
Vid bedömning av nyhet är det inte tillåtet att kombinera innehållet i olika dokument. Det är heller inte tillåtet att kombinera avsnitt av beskrivningar som hör till olika utföringsformer, även om dessa är beskrivna i ett och samma dokument, såvida en sådan kombination inte särskilt nämns i det hänvisade dokumentet. Om ett dokument uttryckligen hänvisar till ett visst annat dokument för att åskådliggöra vissa detaljer, anses innehållet i detta dokument ingå i det första dokumentet.
1.3 Generella och specifika särdrag
2024-01-01
Ett specificerat särdrag är nyhetshindrande mot ett mer generellt särdrag, som innefattar det specificerade särdraget. Ett dokument som visar en detalj tillverkad i koppar är nyhetshindrande mot samma detalj tillverkad av metall.
Däremot är ett generellt särdrag inte nyhetshindrande mot ett mer specificerat särdrag. Således är ett dokument som anger metall inte nyhetshindrande mot denna detalj tillverkad av koppar.
1.4 Implicita särdrag
2024-01-01
Särdrag som inte uttryckligen beskrivs i ett dokument anses som kända om det är uppenbart för fackmannen att de måste ingå i det som visas i dokumentet. Dessa implicita särdrag måste framstå som nödvändiga. Fackmannen måste få sådan information från nyhetshindret i sin helhet att den patentsökta uppfinningen entydigt framgår. Tolkning av ett nyhetshinder görs utgående från fackmannens allmänna kunskap sådan den var vid tiden för ansökans inlämnande.
Begreppet implicita särdrag inkluderar dock inte tekniska ekvivalenter, även om dessa skulle vara uppenbara för fackmannen.
1.5 Ekvivalenter
2024-01-01
Bedömning av tekniska ekvivalenter är inte en fråga om nyhet utan om uppfinningshöjd.
Teknisk ekvivalens utgör en skillnad. Tekniskt ekvivalenta medel är sådana som under beaktande av det problem som ska lösas ger samma resultat och därför kan ersätta varandra. Exempel på detta kan vara fästelement i form av nit eller skruv och dragaxel/dragrem.
1.6 Oklara ord/begrepp eller uttryck
2024-01-01
Vid bedömning av nyhet kan man bortse från oklara ord/begrepp för vilka beskrivningen inte ger en entydig definition och oklara ord/begrepp vilka inte har en etablerad definition inom det aktuella teknikområdet. Det är dock viktigt att inte rutinmässigt bortse från det oklara ordet/begreppet.
Exempel (PBR:s mål nr 04-140): Kravet avser ett verktyg för spånavskiljande bearbetning. Enda skillnaden mellan kravet och mothållet är att en viss detalj sitter ”nära” infästningsänden, vilket också är det centrala i uppfinningstanken. PBR resonerar så att det för det första är tveksamt om nyhet kan baseras endast på ett sådant oklart begrepp, och argumenterar sedan även för att det är troligt att motsvarande detalj i mothållet åtminstone sitter närmare infästningsänden än den andra änden, även om det inte framgår direkt. PBR kommer därmed fram till att nyhet saknas. PBR har alltså inte rutinmässigt bara bortsett från ett särdrag som är oklart, även om slutresultatet blev att det oklara begreppet inte ger nyhet.
Om det däremot finns en entydig definition av det oklara ordet/begreppet i beskrivningen kan denna definition användas vid bedömningen. Observera dock att patentkravet i sådana fall ska omformuleras så att den entydiga definitionen framgår av patentkravets ordalydelse, se RL B1:4.5.2.
Det som sagts ovan gäller inte bara enstaka oklara ord eller begrepp, utan även längre uttryck som är oklara. I sådana fall är det viktigt att inte rutinmässigt bortse från (hela) det oklara uttrycket, eftersom det ändå kan innehålla information som innebär en skillnad mot teknikens ståndpunkt.
Exempel: Kravet avser ”Komposition innefattande komponent A, komponent B samt en polysackarid med låg molekylvikt.”, vari särdraget ”låg molekylvikt” anses vara oklart. Mothållet visar en komposition med komponenter A och B, men ingen polysackarid. Det skulle inte vara korrekt att bortse från hela särdraget ”polysackarid med låg molekylvikt” eftersom det bara är särdraget ”låg molekylvikt” som är oklart. Kravet har alltså nyhet jämfört med mothållet.
Om det däremot finns en entydig definition av det oklara uttrycket i beskrivningen kan denna definition användas vid bedömningen. Observera dock att patentkravet i sådana fall ska omformuleras så att den entydiga definitionen framgår av patentkravets ordalydelse, se RL B1:4.5.2.
1.7 Nödvändiga särdrag saknas
2024-01-01
Självständiga patentkrav ska i enlighet med 12 § PB uttryckligen ange alla de särdrag som är nödvändiga för att ett avsett resultat ska uppnås. Speciellt måste de särdrag som skiljer uppfinningen från teknikens ståndpunkt anges.
Om kravet anses sakna nödvändiga särdrag ska en anmärkning med avseende på 8 § PL och 12 § PB göras och de särdrag som anses nödvändiga anges. Kravet bör dock bedömas utifrån dess nuvarande formulering, med bredast möjliga skyddsomfång (se även RL B1:4.5.3 - Nödvändiga särdrag).
1.8 Urvalsuppfinningar - Intervall
2024-01-01
Ett patentsökt intervall saknar nyhet om ett specifikt utföringsexempel inom intervallet är tidigare känt.
Om det patentsökta intervallet är valt ur ett bredare intervall som finns angivet i teknikens ståndpunkt, utgör det patentsökta intervallet ett sub-intervall. Ett sub-intervall är nytt om båda följande kriterier är uppfyllda:
I. Det valda sub-intervallet är smalt i förhållande till det kända intervallet,
II. Det valda sub-intervallet ligger inte nära föredragna delar av det kända intervallet, där de föredragna delarna exempelvis har angivits som utföringsexempel.
Betydelsen av ”smalt” och ”nära” måste bestämmas från fall till fall.
För att ett sub-intervall ska kunna patenteras får det dessutom inte utgöra ett godtyckligt urval av det bredare intervallet angivet i teknikens ståndpunkt utan måste tillhandahålla en annan uppfinning, det vill säga vara ett ändamålsenligt urval. Om den tekniska effekt som uppkommer inom det valda sub-intervallet är densamma som inom det bredare intervallet så utgör sub-intervallet ett godtyckligt urval. Bedömning av om ett sub-intervall är ett godtyckligt urval eller inte är emellertid en fråga om uppfinningshöjd och inte om nyhet.
1.9 Urvalsuppfinningar – listor
2024-01-01
Ett urval från en lista av specifikt angivna element ger normalt inte nyhet åt ett patentkrav. Om ett patentkrav utgör en kombination baserad på ett urval från två eller flera listor av tillräcklig längd föreligger normalt nyhet.
1.10 "Product by process"
2024-01-01
För bedömning av nyhet hos en produkt som är definierad genom sättet att framställa produkten, se RL B1:4.5.7.
1.11 Anordningskrav som anger visst ändamål
2024-01-01
Beträffande tolkning och bedömning av anordningskrav som anger visst ändamål, se RL B1:4.5.8.
1.12 - Nyhet hos kemiska produkter
2024-01-01
En kemisk produkt (förening, komposition, legering etc.) anses vara känd om produkten är nämnd i ett tidigare dokument och informationen däri, liksom även allmän fackkunskap, skulle ha gjort det möjligt för fackmannen att framställa och isolera produkten eller, ifråga om naturprodukter, att enbart isolera produkten. Med uttrycket "nämnd" ska förstås en entydig definition av en produkt antingen genom (a) dess namn, (b) dess formel, (c) dess parametrar eller (d) såsom en produkt av ett förfarande. Exempelvis är i fall (d) det tidigare dokumentet nyhetshinder om detta anger utgångsmaterial i kombination med förfarandet på sådant sätt att utgångsmaterialets användning i förfarandet oundvikligen resulterar i den patentsökta produkten.
Uppgifter om fysikalisk-kemiska data, medicinska data eller andra verifierande data för produkten i det tidigare dokumentet erfordras inte för att detta ska vara nyhetshindrande. Det räcker med namnet, formeln etc. (enligt ovan) för produkten, under förutsättning att informationen i dokumentet såväl som allmän fackkunskap skulle ha gjort det möjligt för fackmannen att framställa och isolera produkten. Om sökande emellertid troliggör att det inte skulle ha varit möjligt för fackmannen att framställa och isolera produkten under nämnda villkor, så ska dokumentet inte längre anses vara nyhetshindrande.
Vid bedömning av om nyhetshinder föreligger är det alltså inte nödvändigt, att en produkt verkligen har framställts och isolerats; det är tillräckligt att den under vissa förutsättningar hade kunnat framställas och isoleras.
2.1 Definition av uppfinningshöjd
En uppfinning är patenterbar enligt 2 § PL om den ”väsentligen skiljer sig” från vad som är tidigare känt. Denna definition på uppfinningshöjd skiljer sig i lydelse från definitionen i EPC och PCT: "A claimed invention shall be considered to involve an inventive step if, having regard to the prior art, it is not, at the relevant date, obvious to a person skilled in the art". Bägge definitionerna ska anses ha samma betydelse. Kravet på uppfinningshöjd är alltså uppfyllt om uppfinningen, med hänsyn tagen till teknikens ståndpunkt, inte ligger nära till hands för en fackman. Termen närliggande innebär inom normal teknisk utveckling, dvs. något som enkelt och logiskt är en följd av känd teknik och endast involverar den skicklighet eller förmåga som kan förväntas av en fackman.
Nyhet och uppfinningshöjd är två olika villkor för patenterbarhet. Nyhetsvillkoret är uppfyllt om det finns en skillnad mellan uppfinningen och den kända tekniken. Frågan om huruvida det finns uppfinningshöjd uppstår endast om det finns nyhet. Nyhet kan konstateras objektivt medan uppfinningshöjd bedöms subjektivt.
2.2 Teknikens ståndpunkt
Den teknikens ståndpunkt som avses då det gäller att bestämma uppfinningshöjd omfattar allt som blivit allmänt tillgängligt före dagen för patentansökningen. Med ”dagen för patentansökningen” avses i förekommande fall prioritetsdagen. Jämför 2§ och 6§ PL . I fortsättningen används ”ansökningsdag” i betydelsen ”ansöknings-dag/prioritetsdag”.
2.3 Fackmannen
2021-10-01
Den fackman som det hänvisas till är en person som känner till allt som blivit känt före dagen för patentansökan inom teknikområdet (RL C1:4.1). Denne får anses ha tillgång till all information inom den kända tekniken, särskilt de dokument som framkommit vid granskningen av ansökan. Till fackmannens allmänna kunskap hör sådant som framgår av läroböcker och handböcker samt insikter som en fackman på det aktuella området har förvärvat genom sitt arbete. I vissa fall kan även referensverk i form av databaser ingå i fackmannens allmänna kunskap.
Fackmannen disponerar normala hjälpmedel och har förmåga att utföra rutinbetonat konstruktionsarbete och rutinbetonade försök. Fackmannen förväntas utföra experiment i syfte att klarlägga otydligheter på redan kända teknikområden men har ingen uppfinningsförmåga. Om problemet är av sådan art att dess lösning står att finna inom något annat teknikområde, är det fackmannen inom det området vars kunskap och förmåga man måste ta hänsyn till vid bedömningen av uppfinningshöjd. Om problemet kunde förväntas uppstå inom angränsande eller liknande teknikområden förmodas fackmannen också söka lösningen på problemet inom dessa områden. För att fackmannen däremot ska hitta lösningen inom teknikområden som inte tillhör det egna teknikområdet och inte heller tillhör angränsande teknikområden ska denne ledas till att finna lösningen där genom exempelvis en anvisning eller annat sätt för att det ska anses närliggande.
Det kan förekomma tillfällen då det är lämpligare att tänka sig fackmannen som en grupp personer, till exempel ett forskar- eller produktionsteam, än som en enda person. Exempel är vissa avancerade teknologier som datorer, telefonsystem och mycket specialiserade processer som framställning av integrerade kretsar eller komplexa kemiska substanser.
Kännetecknande för fackmannen är också att denne inte ifrågasätter etablerade uppfattningar.
2.4 Bedömning av uppfinningshöjd - allmänt
Den patentsökta uppfinningen ska normalt bedömas i sin helhet. Om ett patentkrav anger en kombination av särdrag är det således generellt sett inte korrekt att påstå att det skulle vara närliggande att kombinera dessa därför att de enskilda särdragen var för sig är kända eller närliggande. Det enda undantaget från denna regel är de fall där det saknas funktionellt samband mellan särdragen, det vill säga där syftet endast är att sammanföra särdragen i ett krav.
Ett patentkrav bör alltid ange tekniska särdrag och inte enbart en idé. Vid bedömning av uppfinningshöjd är det dock viktigt att tänka på att fackmannen kan komma fram till en uppfinning på olika sätt. En uppfinning kan till exempel ha tillkommit på följande sätt:
a. Formuleringen av en idé eller ett problem som ska lösas (vilken lösning är uppenbar när väl problemet harformulerats).
Exempel: Problemet är att på natten visa en fordonsförare vägens sträckning genom att använda fordonets egna strålkastare. Så fort problemet har getts en sådan formulering kan dess lösning , anbringandet av reflekterande markeringar längs vägytan, förefalla enkel och närliggande.
b. Anvisandet av en lösning av ett känt problem.
Exempel: Problemet att permanent märka boskap såsom kor utan att orsaka smärta hos djuret eller skada huden har varit känt sedan människan började föda upp boskap. En lösning på problemet är frysmärkning som utgör användningen av upptäckten att huden kan depigmenteras permanent genom nedfrysning.
c. Förståelsen av orsaken till ett observerat fenomen (vars praktiska nytta då blir uppenbar).
Exempel: Man upptäcker att den angenäma doften av smör orsakas av mycket låga halter av vissa föreningar. När man har kommit till denna slutsats blir det tekniska utnyttjandet av dessa föreningar som tillsats i margarin genast uppenbar.
Många uppfinningar är naturligtvis baserade på en kombination av ovannämnda sätt. Exempelvis kan en uppnådd insikt och dess tekniska utnyttjande båda innefatta uppfinnaraktivitet.
2.5 Bedömning av uppfinningshöjd med problem-lösningsmetoden
2.5.1 Allmänt om bedömning av uppfinningshöjd med hjälp av problem/lösning-metoden
2016-07-01
Vid bedömning av uppfinningshöjd ska problem/lösning-metoden användas. I föreläggandet (utlåtandet) motiveras avsaknad av uppfinningshöjd med problem/lösning-metoden för självständiga patentkrav samt osjälvständiga patentkrav som beskriver väsentliga särdrag av uppfinningen, såsom den uppfattats utifrån beskrivningen. Övriga osjälvständiga patentkrav kan behandlas summariskt. I undantagsfall kan det finnas andra sätt att motivera en bedömning av uppfinningshöjd..
2.5.2 Problem/lösning-metoden
2022-10-01
Problem/lösning-metoden används för att objektivt bedöma om den patentsökta uppfinningen har uppfinningshöjd eller inte.
Problem/lösning-metoden beskrivs i följande steg:
- Fastställ närmaste teknikens ståndpunkt såsom den framstår efter genomförd granskning
- Formulera det objektiva problemet
- Avgör om den patentsökta uppfinningen har uppfinningshöjd eller inte
Kommentar till steg 1
I detta steg fastställs den närmaste teknikens ståndpunkt såsom den framstår efter genomförd granskning.
Den närmaste teknikens ståndpunkt är vad som kan utläsas ur ett enda dokument som hänför sig till uppfinningens teknikområde eller ett närliggande teknikområde. Det är inte tillåtet att kombinera avsnitt av beskrivningar som hör till olika utföringsformer, även om dessa är beskrivna i ett och samma dokument, såvida en sådan kombination inte särskilt nämns i dokumentet.
Den närmaste teknikens ståndpunkt ska utgöra den för fackmannen mest logiska utgångspunkten (se RL RL B5:2.3 för en beskrivning av fackmannen). De problem eller de egenskaper som framgår av detta dokument bör vara samma som, eller åtminstone mycket lika, de som återfinns i ansökan.
Det dokument som är mest relevant för att bedöma nyhet anger inte nödvändigtvis den mest relevanta kända tekniken för att bedöma uppfinningshöjd. Det är inte i första hand det största antalet gemensamma särdrag som är avgörande vid bedömningen av om ett dokument är den mest logiska utgångspunkten för fackmannen.
Om det finns flera dokument som, vart och ett för sig, skulle kunna utgöra närmaste teknikens ståndpunkt, är det ofta lämpligt att pröva vart och ett av dem med hjälp av problem/lösning-metoden. I en sådan situation finns det inget behov av att diskutera vilket av dokumenten som utgör närmaste teknikens ståndpunkt: det räcker att visa att det patentsökta saknar uppfinningshöjd i förhållande till något av dokumenten.
Kommentar till steg 2
I detta steg, som består av tre delsteg, formuleras det objektiva problemet.
Steg 2a: Avgör vad som skiljer det som anges i patentkravet från närmaste teknikens ståndpunkt
När man bedömer uppfinningshöjd ska patentkravet bedömas i sin helhet (se RL B5:2.4). Därför ska man, när de särdrag som skiljer uppfinningen enligt patentkravet från närmaste teknikens ståndpunkt identifieras, ta upp samtliga skillnader även om inte alla kommer att kunna bidra till formuleringen av det objektiva problemet (se HovR-dom T9344-13).
Skillnaden mellan uppfinningen enligt patentkravet och den närmaste teknikens ståndpunkt kan bestå av såväl strukturella som funktionella tekniska särdrag.
Steg 2b: Identifiera den tekniska effekt som uppnås med hjälp av skillnaden
Identifiera vilken teknisk effekt skillnaden har. Denna tekniska effekt måste kunna härledas ur ansökan, antingen direkt eller via fackmannens allmänna kunskaper. Sökanden kan även under handläggningens gång hänvisa till nya effekter (se steg 2c och RL B5:2.7.4). Om skillnaden mellan patentkravet och närmaste teknikens ståndpunkt inte medför någon effekt, utöver vad som redan uppnås med närmaste teknikens ståndpunkt, ska detta konstateras.
Steg 2c: Formulera det objektiva problemet, det vill säga det problem som löses av skillnaden mellan vad som anges i patentkravet och vad som framgår av närmaste teknikens ståndpunkt.
Använd den tekniska effekt som uppnås med de särdrag som utgör skillnaden mellan uppfinningen enligt patentkravet och närmaste teknikens ståndpunkt som bas för att formulera det objektiva problemet. Ofta formuleras problemet som att tillhandahålla effekten som identifierats under ”2b” ovan. Om skillnaden mellan patentkravet och närmaste teknikens ståndpunkt inte medför någon effekt, utöver vad som redan uppnås med närmaste teknikens ståndpunkt, får problemet formuleras som att hitta en alternativ metod/anordning/användning. Vid formulering av det objektiva problemet ska endast sådana effekter som har troliggjorts tas i beaktande.
Eftersom det objektiva problemet formuleras efter det att den tekniska effekten har identifierats kan det skilja sig från problemet som framkommer i patentansökan. Dvs. det kan vara nödvändigt att omformulera problemet som framkommer i patentansökan med hänsyn till närmsta teknikens ståndpunkt som har framkommit under ansökans handläggning, vilken sökanden inte hade kännedom om när patentansökan lämnades in. Varje effekt som tillhandahålls av uppfinningen kan användas för formulering av problemet, så länge nämnda effekt kan härledas från patentansökan (se EPO BoA T 386/89). Det är också möjligt att omformulera problemet med hänsyn till nya effekter som sökanden hänvisar till under handläggningens gång, under förutsättning att dessa effekter är underförstådda eller åtminstone relaterade till det ursprungligen angivna problemet (se RL B5:2.7.4 och EPO BoA T 184/82).
Om det finns skillnader mellan patentkravet och närmaste teknikens ståndpunkt som var för sig eller i grupp ger upphov till tekniska effekter som inte är funktionellt relaterade till varandra (saknar kombinationseffekt utöver förväntad summaeffekt), dvs. att skillnaderna löser olika tekniska problem, består det objektiva problemet av flera delproblem. När man resonerar kring delproblem är det viktigt att konstatera att det inte finns någon kombinationseffekt och att man därför kan bedöma varje delproblem för sig. Om skillnaderna ger upphov till en kombinationseffekt uppkommer inte frågan om delproblem eftersom fackmannen då ställs inför endast ett problem.
Det objektiva problemet får inte innehålla delar av lösningen enligt patentkravet eftersom det då kommer att framstå som närliggande för fackmannen att lösa det.
I det här sammanhanget ska ordet ”problem” inte tolkas som en klurighet som stimulerar fackmannens fantasi. Det ska snarare tolkas som en uppgift fackmannen ställs inför.
Inom problem/lösning-metoden ska problemet vara ett tekniskt problem, med vilket menas att den uppgift som fackmannen ställs inför ska innebära att modifiera eller anpassa närmaste teknikens ståndpunkt för att uppnå den tekniska effekt som uppfinningen ger i förhållande till nämnda närmaste teknikens ståndpunkt. Därför gäller att särdrag vilka varken på egen hand eller i samverkan med övriga särdrag bidrar till det patentsöktas tekniska karaktär genom att orsaka en teknisk effekt inte är relevanta vid bedömning av uppfinningshöjd (se EPO BoA T 641/00 och PBR mål 04-329). En sådan situation kan till exempel uppstå om ett särdrag endast bidrar till lösningen av ett icke-tekniskt problem. Vid bedömning av patentkrav som innehåller både tekniska och icke-tekniska särdrag, se RL B5:2.5.3.
Kommentar till steg 3
I detta steg, som består av två delsteg, avgörs om den patentsökta uppfinningen utifrån den närmaste teknikens ståndpunkt och det objektiva problemet uppfyller kravet på uppfinningshöjd eller inte.
Steg 3a: Om lösningen på det objektiva problemet finns i ett dokument eller i fackmannens allmänna kunskaper, avgör om kombinationen är närliggande för fackmannen.
När det objektiva problemet är formulerat ställer man sig frågan om det, någonstans i den kända tekniken, finns en lösning på det. Lösningen, eller antydan om vad lösningen skulle vara, behöver inte finnas i närmaste teknikens ståndpunkt. Den kan lika gärna finnas i ett annat dokument eller i fackmannens allmänna kunskaper.
Här bör man också ställa sig frågan om det objektiva problemet är känt eller uppenbart för fackmannen. Vissa uppfinningar ligger i att identifiera ett problem och när problemet väl är känt så är lösningen uppenbar. Sådana uppfinningar kallas ”problemuppfinningar” och de indikeras ofta av att skillnaden är en funktionell bestämning.
Om lösningen på problemet finns i ett annat dokument måste man avgöra om fackmannen skulle kombinera de två dokumenten och i de fall man anser att fackmannen skulle kombinera de två dokumenten förklara varför. Om båda dokumenten tillhör samma eller närliggande teknikområden räcker det med att konstatera just detta. Ju längre ifrån varandra dokumenten är, teknikmässigt, desto viktigare är det att kombinationen av dokumenten motiveras tydligt och utförligt. Se även RL B5:2.3 om fackmannen. På motsvarande sätt måste man motivera en kombination när lösningen till det objektiva problemet finns i fackmannens allmänna kunskaper eller i närmaste teknikens ståndpunkt, såsom när man kombinerar två utföringsformer som finns i samma dokument.
När det objektiva problemet består av flera delproblem, se steg 2c, ska dessa bedömas var för sig. Detta innebär att man kan kombinera olika dokument för de olika delproblemen, t ex D1 och D2 för ett första delproblem och D1 och D3 för ett andra delproblem.
Steg 3b: Beskriv hur fackmannen skulle gå tillväga för att lösa det objektiva problemet med utgångspunkt ifrån närmaste teknikens ståndpunkt.
I detta steg ska det avgöras om den patentsökta uppfinningen har uppfinningshöjd i förhållande till den närmaste teknikens ståndpunkt. Detta bestäms genom att utreda om informationen i teknikens ståndpunkt skulle (det räcker inte med kunde) leda fackmannen till lösningen på problemet. Med utgångspunkt ifrån den närmaste teknikens ståndpunkt ska man beskriva hur fackmannen skulle gå tillväga för att lösa det objektiva problemet. Beskrivningen av fackmannens tillvägagångssätt ska vara sammanhängande och trovärdig. I annat fall kan det vara en indikation på att uppfinningen har uppfinningshöjd. Se även RL B5:2.6-2.7.
Att problemet som fackmannen ställs inför är att hitta en alternativ metod/anordning/användning betyder inte per automatik att uppfinningen saknar uppfinningshöjd. Det räcker därför inte att påstå att alternativet är uppenbart utan man måste förklara varför fackmannen skulle komma fram till uppfinningen.
I det fall det objektiva problemet består av flera delproblem, se steg 2c, räcker det om lösningen till ett av delproblemen bedöms ha uppfinningshöjd för att patentkravet i sin helhet ska bedömas ha uppfinningshöjd (se HovR-dom T9344-13 och EPO BoA T 1054/05).
2.5.3 Problem/lösning-metoden då patentkraven innehåller både tekniska och icke-tekniska särdrag
2024-04-01
Allmänt om blandning av tekniska och icke-tekniska särdrag
Det är tillåtet att blanda tekniska och icke-tekniska särdrag i ett patentkrav. Icke-tekniska särdrag får till och med utgöra majoriteten av det patentsökta. Patentkrav med en blandning av tekniska och icke-tekniska särdrag är speciellt vanliga vid datorimplementerade uppfinningar, men förekommer inom de flesta teknikområden.
En nödvändig (men inte tillräcklig) förutsättning för att patent ska kunna beviljas är att patentkravet som helhet har teknisk karaktär. Observera att frågan om huruvida det patentsökta som helhet har teknisk karaktär ska särskiljas från frågorna om huruvida det är nytt, skiljer sig väsentligt från känd teknik och är industriellt tillämpbart. Se RL B4:2.1 – Allmänt om vad som inte är en uppfinning.
Ett patentkrav har teknisk karaktär om patentkravet innehåller minst ett tekniskt särdrag. Om patentkravet som helhet saknar teknisk karaktär föreligger inte en uppfinning enligt 1 § PL. (Se PBR:s mål 04-329.) Icke-tekniska särdrag kan i vissa fall, i samverkan med tekniska särdrag, bidra till teknisk karaktär.
Alla och endast de särdrag som bidrar till teknisk karaktär ska beaktas vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd. Utöver tekniska särdrag beaktas alltså även icke-tekniska särdrag som i uppfinningens tekniska sammanhang bidrar till teknisk karaktär.
Ett exempel på ett icke-tekniskt särdrag som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär är en krypteringsmetod (d.v.s. en matematisk metod) som bidrar tekniskt i form av säkert utbyte av elektroniska meddelanden. (Se EPO BoA T1326/06.) Ett annat exempel är en grafisk layout på en datorskärm (d.v.s. presentation av information) som orsakar en fysisk effekt på datoranvändaren (t.ex. förhöjd uppmärksamhet) där den fysiska effekten leder till ett beteende hos datoranvändaren som minskar användandet av datorns systemresurser. En fysisk effekt av grafisk presentation på en människa anses alltså bidra tekniskt, till skillnad från kognitiva effekter. En kognitiv effekt av grafisk presentation kan vara att en datoranvändare mentalt processar informationen och tar ett medvetet beslut baserat på densamma. (Se t.ex. EPO BoA T0928/03 och T1741/08.)
Anpassad problem/lösning-metod
För att säkerställa att alla särdrag som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär beaktas så bedömer PRV uppfinningshöjd för patentkrav som innehåller både tekniska och icke tekniska särdrag enligt en särskild metodik.
1. Fastställ närmaste teknikens ståndpunkt med utgångspunkt från de särdrag i patentkravet som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär.
2. Formulera det objektiva problemet:
a) Fastställ skillnaderna mellan patentkravet som helhet och närmaste teknikens ståndpunkt, baserat på de särdrag som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär.
(Om det inte finns några skillnader alls så saknar patentkravet nyhet.)
b) Identifiera den/de tekniska effekten(erna) av skillnaderna.
Skillnader som inte ger någon teknisk effekt kan inte bidra till uppfinningshöjd.
Notera:
Att ett icke-tekniskt särdrag hos patentkravet bidrar till teknisk karaktär och därför beaktas vid bedömning av uppfinningshöjd, behöver inte automatiskt innebära att skillnaden, som ett sådant särdrag bidrar med över närmaste teknikens ståndpunkt, ger en teknisk effekt.
Ett exempel på ett sådant fall är en cirkelformad markör i ett dataspel som indikerar vilken figur i spelet som är ”aktiv”. Markören är icke-teknisk (presentation av information) men bidrar till den tekniska karaktären genom att ge en fysisk effekt på användaren (ökad uppmärksamhet). Markören bedöms därför vara ett icke-tekniskt särdrag som bidrar till teknisk karaktär och beaktas vid bedömning av nyhet och uppfinningshöjd. Närmaste teknikens ståndpunkt visar en triangelformad markör som indikerar vilken figur som är ”aktiv”. Det finns alltså en skillnad avseende ett icke-tekniskt särdrag som bidrar till teknisk karaktär och patentkravet har därför nyhet. Det bedöms dock inte spela någon roll för den fysiska effekten (uppmärksamheten) hos användaren om markören är cirkelformad eller triangelformad. Skillnaden i form mellan markörerna ger alltså inte någon teknisk effekt. Man kan därmed konstatera att särdraget cirkelformad markör inte kan bidra till uppfinningshöjd.
I exemplet skiljde sig även markörernas storlek åt. Man konstaterade att storleken på markören spelade roll för den fysiska effekten (uppmärksamheten). Man konstaterar alltså att särdraget stor markör skulle kunna bidra till uppfinningshöjd. Därför gick man beträffande skillnaden i storlek vidare i uppfinningshöjdsresonemang enligt steg 2c) och 3) nedan. (Se EPO BoA T0928/03.)
c) Formulera det objektiva problemet utifrån den/de tekniska effekten(erna) av skillnaderna.
Notera:
Särdrag som i steg 2b) bedömts inte kunna bidra till uppfinningshöjd (t.ex. särdraget cirkelformad markör i exemplet ovan) samt icke-tekniska effekter som uppfinningen åstadkommer, får användas vid formuleringen av det objektiva problemet, särskilt uttryckta i form av villkor som ska uppfyllas. Det är alltså tillåtet att inkludera särdrag från lösningen i det objektiva problemet, så länge som dessa särdrag inte bidrar till den tekniska effekten. Om patentkravet innehåller en datorimplementering av ett antal icke-tekniska särdrag vilka inte bidrar till teknisk effekt så kan alltså det objektiva problemet formuleras som datorimplementering av dessa särdrag. Oftast blir slutsatsen att sådan datorimplementering är närliggande för fackmannen. (Se t.ex. EPO BoA T0641/00 och T0154/04.)
3. Avgör huruvida det patentsökta har uppfinningshöjd eller inte, d.v.s. avgör huruvida patentkravets tekniska lösning på det objektiva problemet är närliggande för fackmannen eller inte.
2.6 Exempel på bedömningar
2022-10-01
Nedan visas exempel där uppfinningar anses ha uppfinningshöjd samt exempel där uppfinningar anses vara närliggande. Det ska betonas att dessa exempel endast är en vägledning. Man ska undvika att försöka passa in det ärende som handläggs på något av dessa exempel om det inte är helt tillämpligt.
a. Uppfinningen har uppfinningshöjd
Uppfinningen innebär att en känd metod eller ett känt medel används på ett annorlunda sätt som medför en ny och oväntad effekt.
Uppfinningen innebär en ny användning av ett känt medel eller material som medför övervinnande av sådana tekniska svårigheter som inte löses genom rutinartat tekniskt arbete.
Uppfinningen innebär en kombination där de kombinerade delarna samverkar med varandra på ett sådant sätt att ett nytt resultat uppnås. Det är ointressant huruvida de ingående delarna var för sig är helt eller delvis kända.
Uppfinningen omfattar speciella val i en process med särskilda operativa förhållanden (till exempel temperatur och tryck) inom ett känt intervall, vilka val framkallar oväntade effekter vid processen eller oväntade egenskaper hos den färdiga produkten.
Uppfinningen består i val av särskilda kemiska komponenter eller kompositioner (inklusive legeringar) från ett brett fält, vilka komponenter eller kompositioner har oväntade fördelar (”urvalsuppfinning”).
Uppfinningen innebär övervinnande av generellt accepterade tekniska fördomar.
b. Uppfinningen saknar uppfinningshöjd
Uppfinningen framgår till stor del av ett tidigare dokument och åtminstone en av de möjliga vägar som leder till uppfinningen är för fackmannen naturlig och inses med lätthet.
Uppfinningen skiljer sig från känd teknik endast genom användandet av välkända likvärdiga medel (mekaniska, elektriska eller kemiska).
Uppfinningen består endast av en ny användning av ett välkänt material, där man utnyttjar materialets kända egenskaper.
Uppfinningen består i att i en känd anordning ersätta ett material mot ett nyligen utvecklat material, vars egenskaper är uppenbart lämpliga för detta ändamål (”likartat utbyte”).
Uppfinningen består endast i användandet av känd teknik i ett nästan likartat förhållande (”likartad användning”).
Uppfinningen består endast av hopsättning av kända delar eller metoder som verkar på sitt normala sätt och endast ger förväntad summaeffekt (ingen kombinationseffekt utöver förväntad summaeffekt).
Uppfinningen består endast i ett godtyckligt val bland ett antal liknande tänkbara alternativ.
Uppfinningen ligger i valet av speciella dimensioner, temperaturintervall eller andra parametrar från en begränsad mängd och det är klart att dessa parametrar kunde nås genom rutinförsök eller genom tillämpning av normala beräkningsprocedurer.
Uppfinningen kan uppnås genom en extrapolering på ett enkelt sätt från känd teknik.
2.7 Ytterligare aspekter på uppfinningshöjd
2.7.1 Efterhandskonstruktion
Man måste ha klart för sig att det som vid en första anblick verkar vara närliggande för en fackman i själva verket kan ha uppfinningshöjd. När en idé har formulerats kan det ofta visas teoretiskt hur man kommit fram till den genom en serie skenbart enkla steg med utgångspunkt från något förut känt. Man måste vara på sin vakt mot sådana efterhandskonstruktioner.
2.7.2 Bidrag till tekniken
Det är viktigt att komma ihåg att när man väljer ut relevanta dokument under granskningen, så gör man det mot bakgrund av den kunskap man redan har om de element som ingår i uppfinningen. Man måste alltid först göra klart för sig vad som utgör fackmannens övergripande kunskap om teknikens ståndpunkt före uppfinningens tillkomst. Därefter ska man försöka göra en så realistisk bedömning som möjligt av uppfinningens bidrag till tekniken och av andra relevanta omständigheter. I bedömningen ska allt tas med som är känt beträffande uppfinningens bakgrund. De fakta och de argument som sökanden lagt fram ska beaktas objektivt.
2.7.3 Ett länge känt behov
Om en uppfinning uppges ha en betydande teknisk fördel och detta kan hänföras till en eller flera bestämningar i kravet bör man vara försiktig med att vidhålla att uppfinningen saknar uppfinningshöjd. Detta gäller särskilt om uppfinningen medför en teknisk fördel som är ny och oväntad. Samma sak gäller när uppfinningen löser ett tekniskt problem som fackmän på området har försökt lösa under lång tid eller om den på annat sätt uppfyller ett länge känt behov. Enbart kommersiell framgång kan inte anses indikera uppfinningshöjd, men föreligger tveklös kommersiell framgång tillsammans med ett länge känt behov är detta relevanta omständigheter vid bedömningen. En förutsättning är dock att man är övertygad om att framgången beror på uppfinningens tekniska särdrag och inte av andra skäl, till exempel försäljningsteknik eller annonsering.
2.7.4 Nya effekter
De relevanta fakta och argument som ska övervägas för att fastställa uppfinningshöjd hämtas antingen från de ursprungligen ingivna handlingarna eller från det som sökanden har anfört under handläggningens gång. Man måste emellertid vara försiktig när sökanden under handläggningens gång hänvisar till nya effekter för stöd av uppfinningshöjden. Sådana nya effekter kan bara beaktas om de är underförstådda av eller åtminstone relaterade till de först uppställda problemen i den ursprungligen ingivna ansökningen.
2.8 Bedömning av övriga patentkrav
Om ett självständigt krav är nytt och har uppfinningshöjdhar även osjälvständiga krav, som hänvisar till detta, nyhet och uppfinningshöjd då det osjälvständiga kravet omfattar alla särdrag i det självständiga kravet.
Vidare gäller att om ett krav avseende en produkt är nytt och har uppfinningshöjd så har även självständiga krav som avser framställning av produkten eller användning av produkten nyhet och uppfinningshöjd. Analogiförfaranden är patenterbara så länge som de leder till en produkt som har uppfinningshöjd.
3.1 Allmänt om industriell tillämpbarhet
(ny lydelse 2011-07-01)
Enligt 1 § PL måste en uppfinning, för att vara patenterbar, kunna tillgodogöras industriellt. Med detta ska förstås att uppfinningen ska kunna tillverkas eller utföras inom ”industri” i ordets vidaste bemärkelse. Detta omfattar utöver industri i traditionell mening också annan verksamhet, såsom exempelvis transportväsende, jordbruk, jakt, offentlig förvaltning och sjukvård.
Ansökan ska innehålla uppgift om hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, om inte detta följer av uppfinningens art (8 § PL).
PRV gör ingen bedömning av den industriella tillämpbarheten i patentkrav gällande sådant som enligt 1 § PL andra stycket aldrig utgör en uppfinning. Innehållet i ett sådant patentkrav är inte patenterbart, oavsett om det skulle gå att tillämpa i en industri eller inte. Ett system för att kontrollera ett lager i en fabrik går ju till exempel att tillämpa i en industri, men systemet i sig måste ha teknisk karaktär för att kunna utgöra en uppfinning, annars ses det enbart som en regel för intellektuell verksamhet.
Uppfinningar som används i verksamhet som inte med bästa vilja kan tolkas som industriell, till exempel religiösa akter, utgör fall när bristande industriell tillämpbarhet kan anföras som hinder mot patenterbarhet. Produkter avsedda för icke-industriella ändamål, men som kan tillverkas industriellt, kan däremot vara patenterbara.
Ett ytterligare fall är sådana ansökningsföremål som påstås fungera på ett sätt som strider mot naturlagarna, t.ex. en evighetsmaskin. En sådan bedöms sakna industriell tillämpbarhet om patentkravet anger det avsedda syftet eller funktionen att den ska avge mer energi än den tillförs. Däremot kan en apparat anses vara industriellt tillämpbar om patentkravet bara beskriver apparatens konstruktion, utan att på något sätt ange att det är en evighetsmaskin, även om det framgår av beskrivningen att det är fråga om en sådan maskin. I detta fall ska ansökan inte anses uppfylla 8 § PL, eftersom beskrivningen inte är så tydlig att en fackman med ledning av den skulle kunna bygga en maskin som avger mer energi än den tillförs. Om PRV ifrågasätter att den avsedda tekniska effekten i en ansökan kan uppnås, kan sökanden föreläggas att inkomma med modell, prov eller dylikt eller att låta utföra undersökning eller försök, för att styrka detta.
3.2 Biotekniska uppfinningar och frågan om industriell tillämpbarhet
(Ny rubrik och lydelse 2010-04-01)
En uppfinning måste vara så tekniskt underbyggd och konkret att en fackman förstår hur den kan komma till praktiskt utnyttjande inom industri.
En uppfinning baserad på produkter från naturen ska anses vara industriellt tillämpbar om dess praktiska utnyttjande anges och har gjorts trolig, företrädesvis genom experiment. Det faktum att en produkt t.ex. ett protein eller en gensekvens kan framställas är i sig inte tillräckligt för att uppfylla kravet på industriell tillämpbarhet.
För att en gensekvens eller en delsekvens av en gen ska vara patenterbar måste ansökan ange hur den kan tillgodogöras industriellt (se 8 § PL andra styckets fjärde mening). Till exempel, om en gensekvens eller del av en gensekvens ska användas för att tillverka ett protein måste beskrivningen ange vilket protein som ska tillverkas och vilken funktion proteinet ska utöva.