Allt började med att Magda Lundberg 2018 skulle rita en badanka att ha som ryggtatuering. Då hade hon levt som konstnär på Instagram under fem år och gått en serietecknarskola i Malmö. Hon tyckte själv inte att ankan passade som tatuering, men fattade tycke för den och hennes enrutesserie föddes.

Idag har @magdenmagden strax under 30000 följare på Instagram och publiceras regelbundet i Sydsvenskan och Dagens Nyheter. Omröstningar har ännu inte kunnat klargöra om karaktärerna är ankor eller kycklingar. Oavsett, har de fått stort genomslag för sin humor, oretuscherade stil och träffsäkra syn på livet.

– När jag får höra att någon tyckt om en teckning, eller när jag kämpat länge för att kondensera precis vad jag vill säga, och lyckas, då är det obetalbart. En fantastisk känsla!

Mer tid att teckna tack vare upphovsrätten

Tillsammans med försäljningen av vykort och affischer kan Magda Lundberg leva på sitt konstnärskap. Allt tack vare upphovsrätten.

– Jag har användaravtal med tidningarna där de får rätt att publicera mina teckningar så som vi har kommit överens om. De har till exempel inte rätt att använda mina teckningar för att ge ut böcker eller trycka upp kläder. Avtalen kan se olika ut som tecknare, vissa väljer att ge exklusiv rätt till en serieruta och tar då ett högre arvode.

Förutom ersättningen från tidningarna och de inkomster hon får från böcker och trycksaker, kan hon ansöka om IR-ersättning (Individuell Reprografiersättning) varje år.

Magda menar att det är lätt att ta upphovsrätten för given, och därför inte tänka så mycket på den.  Men den är en förutsättning för att hon ska kunna ta betalt från tidningarna.

– Om vem som helst reproducerade mina bilder utan att fråga, då skulle jag få ägna mycket mer tid till att agera polis och mindre till att skapa bilder. Jag skulle heller inte kunna ta betalt på samma sätt från förlag.

Generös till den som ber om lov

Hon har själv inte råkat ut för olaglig kopiering och brukar generellt vara generös när någon ber om lov för privat bruk.

– Det beror självklart på sammanhanget. Ibland är det lärare eller andra som vill använda en bild i en presentation eller till undervisning och då säger jag oftast ja. Jag är glad att kunna vara generös, men det bygger på att jag får frågan. Om jag tvingades vara polis skulle det troligtvis påverka mitt konstnärskap på ett negativt sätt eftersom min person är tätt sammankopplad med mitt varumärke.

Vid ett tillfälle skickade en privatperson en bild på en t-shirt med hennes seriebild. Där satte Magda, som själv är utbildad inom mode, stopp.

– Jag tycker inte att mina bilder i dess nuvarande form passar på en t-shirt, så skulle jag någon gång göra t-shirtar hade jag behövt full kontroll över processen och slutresultatet.

Säljer affischer två gånger om året

Magda har en filosofi kring försäljningen av hennes bilder som går tvärt mot många andras. Genom att bara erbjuda affischerna två gånger per år under 24 timmar där kunderna kan välja mellan ett 60-tal motiv hjälper hon dem i sitt beslut.

– Jag tror många skulle ha svårare att slå till om jag hade en traditionell webbshop som är öppen jämt. Jag sköter hela försäljningen via direktmeddelanden på Instagram, Swish och iZettle-appen.

Hennes råd till den som vill satsa på livet som serietecknare är att försöka ha med ett kommersiellt tänk i mixen.

– Det är inget man säger till en konstnär, men det kan vara smart att göra saker som också kan passa inramad på en vägg. För mig har serietecknandet blivit ett perfekt komplement till mitt övriga konstnärskap där jag gör större målningar. Jag kan växla mellan de två sakerna, vilket ofta hjälper vid tillfälliga kreativa stopp. Den positiva effekten har jag förvånats över.

 

Intervjun gjordes 2023.

📷 Linus Höök, Magda Lundberg