Flerfilig motorväg
Foto: Casper Hedberg

Ond tro inom varumärkesrätten, vad innebär det?

Sedan 1 juli 2021 finns tydligare regler om registrering av varumärken och när sökanden agerar i ond tro. Reglerna ska göra det ännu svårare att ansöka om ett varumärke för sökanden med oärliga avsikter.

Ond tro kan innebära att man ansökt om registrering av ett varumärke man inte har rätt till men också mycket annat, till exempel att man sökt utan syfte att faktiskt använda varumärket utan för att blockera någon annan.

Bestämmelsen om ond tro ska göra det svårare för sökanden att få ett varumärke registrerat när sökanden haft en ohederlig avsikt med sin ansökan, det vill säga att sökanden agerat i ond tro.

Vad är ond tro?

Att en ansökan gjorts i ond tro innebär att sökanden haft en ohederlig inställning eller avsikt med sin ansökan och på så sätt avvikit från principer om etik och ärliga affärsmetoder. I och med de nya reglerna finns inte längre någon begränsning av i vilka situationer bestämmelsen om ond tro kan vara tillämplig utan det är sökandens avsikt som är avgörande.

I praxis från EU-domstolen har begreppet ond tro delats upp i två huvudsakliga grenar: fall där avsikten är att på något vis skada tredje mans intressen och fall där avsikten är att missbruka rättssystemet.

I de fall som är till skada för tredje man räknas bland annat ansökningar med avsikt att hindra tredje man från att sälja och marknadsföra deras varor, eller med avsikt att dra egen fördel av ett renommé som tredje man har byggt upp.

Fallet NEYMAR

Ett exempel när en ansökan bedömts ha skett med syftet att skada tredje mans intressen är registreringsansökan av EU-varumärket - NEYMAR för varorna ”Clothing, footwear, headgear”.

Fotbollsspelaren Neymar ansökte om hävning av registreringen. Han uppgav att märket hade sökts i ond tro då sökanden kände till att Neymar var en känd fotbollsspelare och syftet med ansökan var att dra fördel av det renommé som byggts upp kring namnet.

Bevisningen i målet visade att Neymar var känd inom fotbollsvärlden vid tidpunkten för ansökan. Sökanden hade tidigare uppgett att han var insatt i fotbollsvärlden vid samma tidpunkt och det var därför osannolikt att han inte skulle ha känt till Neymars status. Det faktum att han måste ha känt till Neymars existens och trots det ansökt om registrering för ett märke som är identiskt med hans namn bedömdes inte kunna ha varit en slump utan ett medvetet drag. Sökanden kunde inte ha haft något annat syfte än att dra fördel av Neymars renommé och lyckades inte heller påvisa annat syfte.

Att missbruka rättssystemet

Rättsmissbruk innebär att sökandens avsikt med ansökan varit att kringgå syftet bakom varumärkesrätten, utan att det behöver skada tredje man direkt. Ett exempel på en situation där det kan vara fråga om rättsmissbruk är så kallade upprepade ansökningar. När ett varumärke registreras har sökanden 5 år på sig att börja använda varumärket, därefter kan andra begära att varumärket hävs. Om innehavaren av en befintlig varumärkesregistrering lämnar in en ny ansökan för samma märke efter fem år trots att varumärket inte har använts, enbart som en blockerande funktion i syfte att inte bli av med sitt skydd, kan det efter lagändringen innebära ond tro.

Om du anser att ett varumärke inte borde ha registrerats kan du invända mot registreringen. Invändningar kan göras inom tre månader från registrering, därefter kan man ansöka om hävning.

Invändning mot varumärkesregistrering

Hävning av varumärken