Jo, det kan man tycka. Men när det gäller registrering av ord som varumärken råder principen ”först till kvarn”.  Ett varumärkesskydd innebär dock inte ett generellt förbud mot att använda ordet, utan bara att andra näringsidkare inte får använda samma eller liknande ord för samma eller liknande varor eller tjänster i sin näringsverksamhet.

En varumärkesregistrering skapar ett slags skydd mot kopiering för den som har investerat i en affärsverksamhet.

Till exempel: Om ett radioprogram har varumärkesregistrerat namnet på ett program, till exempel ”Höst” i klasser för radioprogram och t-shirts betyder det att andra radiostationer inte kan börja sända program som har det namnet eller ligger så nära det namnet att man skulle kunna ta miste. De kan heller inte trycka upp t-shirtar med texten Höst, för att tjäna pengar på det.

Reglerna om att använda varumärken gäller, i grova drag, endast i kommersiella sammanhang. Så om du vill använda ett varumärkesord i privata sammanhang, eller använda ett varumärke i journalistiskt syfte, så är det i regel inte ett problem.

I princip, ja. En varumärkesregistrering gäller i tio år men det är möjligt att förnya registreringen hur många gånger som helst (mot en förnyelseavgift). Så länge ett varumärke används ska till exempel inte konkurrenter kunna börja sälja sina varor/tjänster med ett identiskt varumärke enbart för att det har passerat en viss tid.

Ett inarbetat varukännetecken har skydd så länge inarbetningen består, d v s så länge det finns kännedom om det.

Det är först till kvarn som gäller när det gäller att registrera ord som varumärken. Om det sökta varumärket uppfyller de uppställda kraven så kan det registreras. Det är viktigt att komma ihåg att ett varumärke bara är registrerat för utvalda varor eller tjänster och det kan vara helt avgörande för om varumärket får registreras eller inte.

Om ett ord är beskrivande för en viss vara eller tjänst strider det mot det så kallade frihållningsbehovet att registrera det. Frihållningsbehovet syftar på intresset att hålla vissa ord och beteckningar fria och vara tillgängliga för andra att använda i sin verksamhet, i sin marknadsföring etc., vilket en ensamrätt skulle förhindra.

Anser man att ett registrerat varumärke inte skulle ha registrerats finns möjlighet att invända eller föra en hävningstalan mot märket.

Varumärkesansökningar behandlas efter principen ”först till kvarn”. Det finns dock krav på att man inte ska få registrera varumärken som är beskrivande för varorna eller tjänsterna. Sådana ord behöver alla kunna använda.

Man får inte registrera varumärken i så kallad ”ond tro”. Det är när en konkurrent registrerar ett varumärke med ohederlig avsikt, till exempel registrerar ett produktnamn på en av dina produkter för att sabotera. Kan man visa att det gjorts i ond tro, då kan det vara skäl till att registreringen upphävs. Ond tro kan prövas såväl under ansökningsstadiet som efter registrering.

Om man anser att det är ett vedertaget branschord som har registrerats finns det möjlighet att invända eller föra en hävningstalan mot märket.

Om man anser att ett nationellt varumärke inte skulle ha registrerats så finns det möjlighet att invända mot registreringen eller ansöka om administrativ hävning, vilka båda handskas av PRV. En invändning måste göras till PRV inom tre månader från registreringsdatum. När den tiden gått ut får man i stället vända sig till Patent- och marknadsdomstolen som får bedöma om varumärket ska hävas eller inte.

Om man vill häva registrerade EU-varumärken är det till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, EUIPO som man vänder sig till.