Skruven som lurar kroppen

Slumpen banade väg för en uppfinning som idag används världen över. Hade inte Per-Ingvar Brånemark upptäckt ett fastväxt instrument och bestämt sig för att forska vidare hade vi kanske inte haft några titanskruvar inom medicinen idag.

Slumpartad upptäckt

Under ett experiment på 1950-talet upptäckte Per-Ingvar Brånemark att ett instrument av titan växt fast i benstommen på en kanin. Normalt sett stöter kroppen bort främmande material. Per-Ingvar Brånemark forskade vidare och lyckades ta fram den metod som idag används vid fastsättningar av en rad olika proteser.

Fäster tänder

Metoden, som kallas osseointegrering, användes första gången 1965 för att ge en tandlös patient nya tänder. Tekniken bygger på att man förankrar titan direkt mot käkbenet utan någon mellanliggande vävnad. Med tiden kommer titanet att växa samman med benstommen, kroppen stöter inte bort titanet utan tror att det tillhör kroppen. Titanskruven fungerar som en tandrot på vilken tandläkaren kan fästa en ny tandkrona eller tandbrygga. Idag är metoden utvecklad och används dessutom för att fästa benproteser, proteser till ansiktet samt fingerleder och amputerade tummar och fingrar.Per-Ingvar Brånemarks metod, osseointegrering

Se patentet i Svensk Patentdatabas (extern webbplats)

Uppdaterad 2022-04-12